Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Mitt foto
Ja som ni kanske förstår så e jag ju en mamma från hallstahammar. Bor här med mina två hulliganer Benjamin som är nio år och Emanuel som blir sex, samt deras pappa Richard.Vi är väl ingen vanlig svensson familj direkt, och jag skulle ljuga om jag sa att vi tagit den enkla vägen genom livet.Richard och jag var skolkompisar, vi blev ett par 95,fick vår första son i mars 2000,gifte oss i dec 2000, fick vår andra son i maj 2003.Två villor, en sommarstuga samt en skilsmässa senare står vi ändå här tillsamans i vår nyköpta lägenhet.Gräset e inte alltid grönare på andra sidan!! tro mig jag vet.

fredag 27 mars 2009


Jag och Manne i vårsolen!!

Kyssar får man aldrig för mycket av!

Benji myser med en liten kattunge ( dom e ju så underbara när dom e små)

Min kära bror lagade god mat till oss!

Så här trötta var Emanuel oc Viola efter en dag i lek och buslandet förra lördagen!

Fredag igen...

Godmorgon alla glada!! Jag mår bra nu,, och det är helt underbart att vakna upp och känna sig som jah gör i dag. Lägenheten är storstädat, tvättkorgen är tom och kylen och frysen är fylld... Jag sitter framför min lilla laptop och dricker kaffe samt leverpastejs mackor. Emanuel sitter i soffan bredvid med alla sina gose djur och två täcken över sig, han kikar på barnprogram och babblar i hundratjugo om allt och inget. Ha ha sex års åldern är ju en intensiv ålder kan jag få be att säga, han har en otroligt stark vilja och blir det inte som han vill ja då är det kört, då går lillen i taket. Han är så stor och tuff ena minuten och den andra så vill han vara en bäbis som ska bli buren och daltad med. Benjamin å andra sidan har blivit så stor, han klarar allt sj nu man känner sig nästan överflödig ibland, vill ju så gärna vara med och tvätta hans hår och borsta hans tänder på kvällerna ( det är ju våra kvällsrutiner) men NEJ det klarar han sj allt ska han göra själv.Men jag är så stolt över min stora duktiga kille, och ibland tvingar jag han till kramar och pussar! Ha ha han blir galen när jag säger att han fortfarande luktar bäbis i håret.

I dag är det fredags mys för familjen , dom ska hyra killfilmer och äta chips. Sj ska jag jobba, men det är lugnt för jag trivs på jobbet och kvällarna går super fort. Det enda problemet blir väl att jag har så jävla ont i axeln, och det är ju mycket bärande på mitt jobb, men men lite pain har ju ingen dött av.

I morgon åker grabbarna med Richard och sin farmor till Romme och åker slalom..sj avstod jag från den lilla trippen, e ju inte nån snö människa!! fryser ju ihjäl om jag ska tillbringa hela dagen i nån jävla backe, med massa folk som trängs och har sig NEJ TACK. Jag får besök av Linda så vi tar en hel dag på stan, sen ska vi dricka lite rött vin och snacka massa tjej snack. ( inne i värmen).

Puss på er nu ska jag dricka lite mer kaffe sen ta en vända med lite brun utan sol! jag kör lorieal den e faktiskt jävligt bra och blir inte flammig och gul som vissa andra produkter.

tisdag 24 mars 2009

Efter ett litet uppehåll...

Ja halloj!! har ju inte vart in och blogga på ett par dagar!!! Varför det kan man ju undra?? allt är bra har världens finaste familj och underbara vänner,solen skiner från blå himmel och det börjar gå mot ljusare tider.

Jag hade en toppen helg hos min bror, vi var på bus och leklandet hela lördagen och jag lekte så jag var helt slut med ungarna, efter det åkte vi hem till min bror och åt och drack gott.

Men varför e jag så jävla låg då??? vill inte må så här vill inte gå down down in black.Men jag kämpar på när dessa dagar kommer för jag vet att efter regn kommer solsken och jag blir mitt vanliga glada jag igen.Jag har sovit nästan dygnet runt i två dagar nu...sovit bort min ångest ( det e de ända som hjälper) men i dag satt jag på mig min keps, solbrillor och drog min luva över huvudet och gav mig ut på en tur med Troj, jag känner mig bättre i dag och i morgon är en annan dag och då mår jag förhoppnings vis ännu bättre.

Tack alla runt mig för att ni finns och förstår....förlåt för alla ggr ni ringer och jag inte orkar ringa upp!!! Förlåt Richard för att jag ibland försvinner in i min egen väg och du inte kan nå mig,, du vet att jag älskar dig och uppskattar allt du gör för mig och våra barn. Du är våran starka klippa,våran hjälte och vårt liv!! utan dig hade jag bara varit en skugga av den person jag är i dag,, jag är fortfarande inte stark, men jag har rest mig och kämpar vidare, jag slåss mot mörkret som vill dra ner mig ,jag kämpar i mot vill inte ner igen....Jag vet att ni behöver mig, lika mycket som jag behöver er!!